Heja Holana!

Heja Holana!

Så här ser Holana ut när de är på promenad.

Om du vill träffa dem på riktigt så kan du skriva till dem och fråga. Det är lätt och trevligt. Prova heja snabel-a holana punkt se så får du se. Medan du väntar på svar kan du roa dig med att titta på Holanas hemsida.

Ring mig gärna!

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2009-03-21 01:47
Jag tillbringade ju hela hösten förra året i FInland. Tillbringade betyder bodde, även om det bara var i 4 månader. Och det var aldrig tänkt att det skulle bli mer än 4 månader heller. Men det fattade inte riktigt kommunen jag bodde i och flyttade således helt sonika mig till Finland. Permanent. Detta tyckte jag var konstigt, men blev helt försäkrad om att ingenting skulle hända mitt svenska varande, hur bra som helst.

Lite senare fick jag dock ett tjockt brev från Skatteverket som säger att de nu hade markerat mig som utvandrare och skulle radera mig ur det svenska systemet. Så mycket för den försäkran. Och, någonstans här började brev trilla in brev från diverse myndigheter och företag som undrade om jag fortfarande ville vara försäkrad och blaaa blaa. Jag struntade ganska friskt i det där och tänkte att jag minsann fick ta tag i det när jag kom hem till Sverige.

Och tänka sig, när jag kom tillbaka till Sverige och lyckats registrera mig här igen (det är ungefär hundra gånger lättare att flytta härifrån än att flytta tillbaka. Allra helst om tillbakaflyttningen sker för snabbt, då är det minsann misstänksamt) så löste sig en massa saker automatiskt och det började såklart trilla in brev igen: välkommen till Sverige, och du är nu försäkrad och blaaa blaa.

Men så fick jag ett sådant spännande brev. Det var från församlingen i staden och det var maskinskrivet med adress och allt och det kungjorde att eftersom jag inte svarat på deras tidigare brev (med en fråga om jag ville bli medlem i Svenska kyrkan) så antog de nu att jag inte ville bli medlem och att jag därför inte behövde bli det, undertecknat kyrkoherden. Inte så spännande i sig, förutom att de i onödan slösat två porton på mig. Det som var spännande var däremot hälsningen bredvid hälsningen. För där stod i bläck några kråkfötter: Ring mig gärna! Och så namn och telefonnummer.

Ring mig gärna. Om vadå? tänker jag nu spontant. Tänk er det samtalet, ska jag tacka för inbjudan? Ska jag prata om vädret, skolan, livet? Ska jag... ja, vad ska jag?

Ring mig gärna. Varför inte, jag kanske skulle prova?


Comments(0)

Bara jag?

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2009-03-06 19:36
Havregrynsgröt förresten. Är inte det sjuk överskattat? Man har fått höra ända sen barnsben att det är nyttigt och mättar bra.

Vilket skitsnack. Jag blir aldrig så hungrig så snabbt, som när jag ätit havregrynsgröt till frukost.


Comments(4)

4 nyanser av beige

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2009-02-24 16:33
Hypotes: Det finns ett samband mellan beigea människor och förekomsten av cameltoe.


Comments(2)

Special price for you, my friend

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2009-02-16 21:05
Jaha, det finns en bil som är dyrare än dyrast. Det finns tydligen också sådana typer som är beredda att betala mer pengar för denna bil, än vad jag kommer spendera under hela mitt liv (eller två liv, om jag hade det).

Att göra beslutet att köpa en bil för en helt galen summa pengar, vilken bil det än må vara, går mig helt förbi; jag kan inte ens förmå mig att förstå varför någon skulle göra en sådan sak. Men något som är möjligen ännu svårare att förstå är att någon som väljer att slösa pengar på den dyraste bilen i världen dessutom väljer en bil som ut som en lakritsfigur.


Comments(2)

Tillbaka!

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-12-25 14:45
Jaha, så nu är jag tillbaka. Samma lägenhet, samma familj, samma stad. Allting ser precis likadant ut, förutom den där banbrytande rondellen. Vad hände med de fyra månaderna? Hände de aldrig här i Sverige? Stog tiden still? Var allting bara en dröm?

Vem är jag?

Vad är Matrix?


Comments(0)

Att känna sig hemma

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-11-12 17:10
Ja, jag tycker väl att jag väl borde känna mig hemma när jag äter mat och utan att tänka rapar den där världsmästarrapen rakt ut och sen fnissar åt mig själv.

Nej, jag känner inte mina rumskompisar särskilt väl.

Ja, de borde tycka att jag är underlig.


Comments(0)

Livskris

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-10-07 21:25
Tänk om jag håller på med fel sak.

Tänk om du också gör det?


Comments(1)

Ur led är tiden

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-06-13 00:34
Resten av året känns som en lång resa på ett egendomligt sätt. Allting är så märkligt inbokat. Det börjar på söndag. Då är resan igång, med några små avbrott.

Hej resväska, min bästa vän.

Chhjaa, jag vet att det inte kommer att kännas så sen. Särskilt inte när jag sitter där på dödens kontor och bara väntar på att resan ska börja på riktigt. Men just nu är känslan så. Jag kan ju faktiskt räkna flera månader framåt i tiden i händelser.


Comments(0)

Samtalsträning

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-05-16 17:57
Jag har i skolan lärt mig att samtala; lyssna, ta emot kritik och nu även ge kritik. So here goes.

Jag har något jag skulle behöva ta upp med dig. Ja, med dig där. Har du tid en stund?

Bra, det är nämligen så att jag tycker att det är lite jobbigt med hur du konsumerar vissa varor. Det finns varor som nästintill alltid importeras från mindre bemedlade länder, så kallade kolonialvaror. Det som är jobbigt är att jag vet att människor i stor del av fallen där de jobbar för att vi ska kunna konsumera kolonialvarorrna far illa. De får inte tillräcklig lön, har urusla arbetsmiljöförhållanden och ja, livet leker inte helt enkelt för dem.

Detta får mig att må dåligt för att jag inte vill att någon ska behöva må direkt dåligt för att jag, eller du, vill dricka näst mest kaffe i världen eller äta flest bananer/capita. Särskilt inte eftersom att jag, genom att göra så lite som att köpa Rättvisemärkt, kan verka för att människorna i alla fall ska få ett lite drägligare arbete och påverka leverantörer till att köpa in bättre saker, allt genom min konsumentkraft.

Det är jättebra att vi alla kan köpa dessa varor och att vi kan få vårt välbehövliga kaffe och bananer är ju gott och dessutom nyttigt! Det är också jättebra att vi faktiskt kan göra något gott med vår kaffetarm.

Ett konkret exempel på tillfällen som jag pratar om är när du står där vid butikshyllan och väljer mellan alla butikens kaffesorter. Då väljer du väldigt ofta det du brukar har hemma! Alternativt väljer du det billigaste. Sällan väljer du rättvisemärkt, det är ju varken vanligt hemma eller billigast.

Det jag nu skulle vilja är att du, nästa gång du ska handla, ser upp med vad du faktiskt plockar ner i korgen. När du står där vid hyllan kan du faktiskt tänka efter lite och fundera på vem som faktiskt får arbeta för dina varor och om den personen blir rättvist behandlad. Om du är tveksam kan du ju vrida lite på huvudet och se om du hittar rättvisemärkts symbol och välja det. Det kräver inte alls mycket energi, även om man kan tro det.

Jag förstår att det kan kännas onödigt att lägga ut några kronor extra för lite rättvisare bananer, du kommer ju ändå aldrig att träffa bananplockarna. Jag förstår också att det faktiskt inte alltid finns rättvisemärkta produkter och att du kanske redan har knappa levnadsförhållanden, särskilt nu när matpriserna har gått upp. Det härliga i kråksången är att du nu, när du fått det lite kärvare, kanske lättare kan tänka dig in i att din medmänniska i Kongo, Sri Lanka eller Brasilien kanske (antagligen) har det ännu värre. Det har jag gjort.

Ja, det var det jag ville säga. Jag är nyfiken på att få veta vad du tycker om detta. Så tro inte att jag predikar för dig, jag bara framför min åsikt.


Comments(6)

Nyårslöfte?

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-02-11 16:51
Jag vill vara en sån som kan leverera vettiga svar på tal i samband med situationen då de behövs. Jag vill också ha tillräckligt med civilkurage att ge svaren.

Imorse stod jag i duschen och gav väggen en lång läxa om orättvisor. Det händer alldeles för ofta och det händer alldeles för sent.


Comments(2)

Social expert

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2008-01-11 01:48
Det är problematiskt att hälsa. Det är ännu mer problematiskt att hälsa på människor som det inte finns någon sorts relation till. Har aldrig funnits. Kommer aldrig finnas. Varför då hälsa? För att en gång i livet råkade vi befinna oss på samma plats. Och just idag råkade vi befinna oss på en alldeles för liten yta för att ignorera varandra.

Och ja, allt det där jobbiga händer: Stirret och tystnaden. Den där lilla stunden då de små gubbarna springer febrilt med meddelanden i huvudet: Jo, vi känner ju igen varann, annars skulle vi inte stirra så. Ska jag säga hej eller ska jag gå iväg? Ska jag säga hej eller gå, ska jag sä....

Hej!
HeeEEEeeej!
(á la Broberg, som inte kom från mig för en gångs skull)

Black out! Shit, vad säger jag sedan? Något om vädret? Vilket sammanträffande? Vad gör du nu för tiden? Jag hörde att...

Särskolan va?
Ja, just det!
Va bra, då vet jag och har inte vanföreställningar.

...

Sedan gick jag. Fort. O gode värld. Jag borde använda en munkorg. Vad är det för fel på mig? Jag kan inte ens konversera vettigt.


Comments(0)

Tämligen ofta

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-12-16 11:31
Jag blir alltsomoftast förvirrad av bildtexter.


Comments(2)

Överanalys

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-10-30 22:45
Hej! är det enda jag hinner säga för sedan har vi passerat varandra. Jag hatar det för jag vet aldrig hur det där hejet kommer att låta. Ibland blir det kraxande, ibland jättekort, ibland argt. Jag har ingen kontroll över mina hej. Eller hejsan. Eller dubbelhejet.

Idag lät det överdrivet förvånat. Lite Robban-Broberg-tillgjort-förvånat heEEEeej!! och det var ju inte meningen. Jag blev ju lite förvånad men inte SÅ förvånad.

Som om det inte vore nog ekar det där hejet i mitt huvud om och om igen tills jag nästan skriker ut det för att liksom släta över ljudet. Aldrig händer det heller att det är den andra personens hej som analyseras, alltid mitt. Sedan undrar jag om den andra personen också analyserar mitt hej och kommer fram till att den förmodligen gör det, det lät ju så konstigt.

Kära Bullen, är jag ensam om det här?

Undrar
Ego.


Comments(3)

Du är vad du kallas.

Jag tänkte på en sak. Posted by Beistantowa Mikaeru 2007-10-14 19:16
Jag får ibland höra att jag är rigid. Det stör mig inte så mycket för jag kan förstå varför jag uppfattas så i vissa situationer. Men det känns samtidigt lite fantasilöst att ge någon detta epitet. Jag har ju gjort det själv och då var det för att jag själv satt fast i mina egna åsikter och inte kunde anamma något annat sätt att se på saken. Jag var så att säga rigid.

Att motsatsordet är flexibel är lite lustigt också. Flexibel har nog en positiv klang i de flesta sammanhang men det är en synonym till föränderlig som i sin tur relaterar till ombytlig. Så med ordens logik kan det alltså vara fint att vända kappan efter vinden. Förstår ni vad jag fiskar efter?

Om jag själv skulle få välja motsatsord till just det där draget i min personlighet som uppfattas som rigidt så skulle det vara undfallande. Och då skulle jag plötsligt framstå som bestämd istället. Eller kanske t o m trygg. Låter ju mycket mer sympatiskt och eftersträvansvärt.


Comments(1)

Jag tror att hon gillar rosa

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-10-11 23:54
Hon kom gående in i bussen i en rosa långkappa med rosa pälskrage, matchande rosa bag, rosa hårsnodd och guldskor. Hon gick lite konstigt, som om hon hade ont i magen.

Det visade sig att det inte var magont, utan en råtta av rasen chihuahua som hon ömt bar innanför kappan. Konstigt tyckte jag då chihuahuan hade på sig en stor pälsvante med rosa attiraljer och då den matchande bagen tydligen var en bur.

Till min förtjusning uppfyllde den rosa tjejen alla mina stereotypa fördomar och tog upp en Elle ur sin väska. Den satt hon sedan och bläddrade förstrött i samtidigt som hon kliade sitt lilla djur på den enda delen som inte var täckt av vante. Detta pågick i de ca 8 minuter som resan varade. Sedan plockade hon kvickt ihop sin tidning, sin bag, sin påse och stoppade in hunden innanför jackan och trippade ut ur bussen.

Det som förbryllade mig var dock varför hon hade med sig en grå ryggsäck. Det skulle väl aldrig Paris ha?



Comments(0)

Löften

Jag tänkte på en sak. Posted by Beistantowa Mikaeru 2007-10-03 13:29
Jag och T har olika syn på löften. För henne är de heliga medan de för mig är lite mer flytande och bör uppfyllas i mån av förmåga och tillfälle. Ni kanske inser vad den här lilla nyansskillnaden kan åstadkomma i vardagslivet. "Jag diskar!" är ett exempel på löfte som kan fnurra fnurran.

Jag ska försöka byta taktik och bara utlova sånt som jag verkligen kan hålla till 100%. Utan undantag och tolkningsmöjligheter. Annars får det bli sannolikhetsklausulen. "Med 90% sannolikhet diskar jag idag. Det är 99% säkert att jag har diskat till imorgon. ..." Och så ska jag fortsätta lova sånt som det inte spelar någon roll om jag håller eller inte. "Jag kommer aldrig att dö." t ex. Det är ett praktiskt löfte.


Comments(2)

Man vill ju inte verka konstig

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-09-12 21:40
Jo, jag undrar: Om man sitter i en buss och en man som luktar akut illa kommer och sätter sig på sätet framför, får man då vända näsan mot den man som kommer och sätter sig brevid och sniffa lite på honom? Kan man välja att göra det?

Det kan verka konstigt, men den... den... odör som kom från mannen på sätet framför var inget jag kan beskriva. Jag lever hellre i Strängnäs när det blåser, eller i en pappersmassefabrik, eller med en burk surströmming under sängen än att tvingas sniffa närmre på karln. Så illa var det.

Sedan vandrade en till man in och slog sig ner på sätet brevid. Han luktade så gott i just den stunden. Jag hade lust att borra in hela mitt ansikte i hans armhåla. Så fantastiskt var det.

Och det slog mig att mannen som luktade gott kanske trodde att det var jag som luktade illa. Fantastiskt i så fall. Där satt jag och dog lite för varje andetag, medan han satt och trodde att det var jag som luktade illa. Istället kunde jag väl ha valt att sniffa på den väldoftande mannen.

Eller, kan det bli konstigt?


Comments(1)

Att prata - uppföljaren

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-08-24 00:55
Det var en gång en kille som satt på en bänk utanför ett provrum i en klädbutik. Inne i provrummet stod någon som hade något med denne unge mans intag av mat att göra, för ut hörs en röst som frågar:

Vad vill du äta till middag idag?

Svaret som killen kläcker ur sig är det självklara och oerhört coola:

Joråsåatteeh... med en stönande liten suck i slutet. Inifrån provrummet hörs ett förvånat:

Vad SA du för något?

Varpå killen höjer rösten och upprepar sitt intelligenta svar:

JORÅSÅATTEEEH!


Comments(1)

Att prata

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-08-24 00:46

Språket är allt och och alla talar så konstigt. Och om man har umgåtts med varandra väldigt mycket, då pratar man väldigt lika. Som när jag hängde ihop med några flickor en vecka i en husvagn. Vi skojade till vår husvagnsvistelse med en otroligt efterhängsen amerikansk dialekt som var hemskt svår att bli av med och som fortfarande tittar in ibland. Smittsam som vinterkräksjukan. Den veckan började vi alla använda ord och utryck som: förstår du, faktiskt, fast och kalas i en hälsovådlig mängd. Det var uttryck som verkligen började promenera på nerverna efter ett tag. Allas nerver. Såväl invånare i husvagnen som invånare utanför husvagnen.

Men det är lätt att fastna i uttryck, faktiskt. Och den där veckan fick mig att bättre förstå gångna tiders irritationsmoment. När jag gick i gymnasiet hade vi en lärare som bytte uttryck, som skulle upprepas, varje läsår. Första året var det just faktiskt. Andra läsåret hade han bytt till då va. Tredje året hade han utökat sitt något korta då va, som lätt passerar obemärkt förbi till det lite mer märkbara i detta sammanhang. Man kan ju undra i vilket sammanhang han fått en sådan fras inprogrammerad i hjärnan, men skivan med frasen gick i alla fall på repeat. Det kunde låta både: Hej allihopa i detta sammanhang! Och Ni kan ta detta papper när ni går ut i detta sammanhang! Mycket underhållande, ända tills den dagen då det lyckades bli 83 olika sammanhang under en enda lektion. Jag har fortfarande inte förstått Napoleons sista slag. Det fick mig att känna mig en aningen korkad. Hur många sammanhang finns det egentligen?

Jag tror dessutom att han måste ha varit kompis med en lärare på universitetet. Den läraren upprepade konstant frasen: om ni förstår vad jag menar? Och jag förstod aldrig ifall det var något speciellt vi skulle förstå, som om han hade dragit ett skämt som bara gick mig förbi. Något som hade en underliggande mening och skulle analyseras djupt, djupt. Om ni förstår vad jag menar? Menar du något speciellt när du pratar om just det där spridningsmåttet? Vad finns det att förstå egentligen?

Jo, förstår du, jag antar att alla faktiskt pratar om samma sak fast de menar olika saker i detta sammanhang, om du förstår vad jag menar?


Comments(0)

Pingpongsången

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-08-10 18:39
"Do you know what it feels like
to be the last one
to know the lock on the door has changed

[...]

How can I love you
if you just dont talk to me babe?
"

Den grabben borde lära sig att veta när det är dags att ge upp. Nu är jag varken familjeterapeut eller relationsexpert, men något säger mig att det nånstans har gått lite fel när den ena parten byter lås och slutar prata med den andra. Ge-upp-att-älska-och-sluta-förfölja-annars-blir-det-besöksförbudsfelet. Jag vet ju förstås inte. Jag bara gissar vilt här.

Annars skulle det ha kunnat vara min kompis som skrivit den när vi var 14 år och hon var bombsäker på att hon skulle gifta sig med Nick i Backstreet Boys. Lite samma obesvarade känsla...


Comments(1)

Allergiska trädgårdstomtar

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-06-12 15:39
Jag kan ha råkat lova min pappa (och därmed också Mikaerus pappa) att vi (ja, jag råkade lova å Mikaerus vägnar också) lätt skulle fixa trädgården där hemma-hemma. Lätt.

Det kändes lätt innan jag råkade gå och bli gräspollenallergiker. För det säger pollenrapporten. Att det är höga gräspollenhalter alltså. Den höga gräspollenhalten hade en misstänkt ökning i samband med mina symtom. Därav misstanken om allergi. Jag som alltid varit allergifri. Jag som alltid gnuggat in min allergifrihet i alla mina allergisyskons öppna allergisår. Pilutta er.

Piluttar bäst som piluttar sist. Det verkar ha skett en kosmisk förväxling här och den slår mig gul och blå och gör mina ögon kliiga och näsan 4 gånger större. Men det är lugnt. Jag har en drug dealer i min närhet, han ska hooka upp mig och ge mig en fix. I lekparken. Ja, skumt och väldigt, väldigt gangsterfilm.

Att hela sommaren kommer att vara ännu ett bevis på tidsloopen som alla somrar är och att tiden bara kommer att försvinna spårlöst utan att någon trädgård blivit fixad kan vi tala lite tystare om. Vi kan kalla det p o l l e n a l l e r g i. Bra så.


Comments(2)

Första intryck = sant?

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-05-25 01:03
Det här med första intryck håller ju verkligen i sig. Folk glömmer inte sånt. Även om du själv glömmer det om dig själv så glömmer ingen annan sånt. Tro mig.

Idag pratade jag och en klassvän om vilket intryck vi fått av föreläsarna på en ganska ointressant föreläsning vi precis hade varit på. Vi var rörande överens om dem. Intrycken alltså. Sedan började vi cykla hem och jag började ondgöra mig över en kvinna som cyklade fram och tillbaka över hela cykelbanan och som väjde vänster när vi plingande ville förbi. Istället för att åka slalom över hela cykelbanan började hon då åka i mitten lite åt vänster till. Här började jag muttra om högertrafik och cyklade en omväg runt den oberäkneliga kvinnan och blev lite låtsasirriterad. Och då kommer det. Det där jag försökt glömma, men ändå inte lyckats med. Det där som jag önskar att jag aldrig skulle ha sagt, men som nu alltså dök upp igen.

- Haha, nu kom jag på en annan sak du gjorde i början, visst var det du som...?
(Den första "saken" var att jag muttrande, med armarna i kors och näsan i vädret hade kungjort att jag minnsann inte ville läsa programmet jag börjat på, men det har en logisk förklaring. Det lovar jag. Tillskillnad från det här.) Jag förstod direkt vad hon syftade på, efter incidenten med slalomcyklistkvinnan, och skrek redan här:
- Neeeej!!! Åh, nej! Det där ger mig ångest!
- Ja! Men då var det du alltså. Jag tänkte om det var någon annan. Du var så himla engagerad i på vilken sida av en gångväg folk gick.
- Åååh neeej...
kved jag vid det här laget, medan klassvännen praktiskt taget låg över sitt cykelstyre och skrattade.
- Jag blev bara så förvånad över ditt engagemang... frustade hon fram.

Hela historien har sin start i nån klassrumsdiskussion där jag hävde ur mig osammanhängande och säkert inte ens sanna påståenden om hur gångtrafikanter ska gå på en gångväg och tyckte att jag var jätteviktig, alltmedan klassvännen blev mer och mer förundrad över hur jag kunde engagera mig i cykelvägsregler. Säkert blev alla andra också väldigt förundrade. Det var ju människor som inte kände mig. Jag skulle också ha blivit förundrad och stämplat tjejen som engagerade sig i cykelvägar som idiot och gått omvägar runt henne. Tydligen har jag inte förändrats helt så mycket som jag skulle vilja från den dagen.

Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag förändras lite, lite och att jag har vänner, trots nonsensengagemang och tokiga utspel. Och jag antar att enda sättet att bli av med ångesten över alla tiders tokeri är att berätta det för hela världen. Eller nåja, för alla som väljer att Holana. Så: förlåt mig, för jag har tokat ner mig.

Eller som klassvännen sa: Det är ju en del av personligheten!
Tack, det känns ju lugnande. Personligheten. Toktanten. Hon med 132 katter och en tupp.


Comments(1)

Jag vill inte sova på soffan!

Jag tänkte på en sak. Posted by Calici 2007-05-19 01:18

En väldigt speciell liten pojke och en väldigt speciell liten flicka bor i samma rum. De sover tillsammans, leker tillsammans, bråkar tillsammans och ja, lever tillsammans. Alltid tillsammans. Allting tillsammans.

En dag frågades det om de två ville dela på sig, ha olika rum. Börja sova ensamma. Ändå leka tillsammans, bråka tillsammans och ja, leva tillsammans. Men, förstod den väldigt speciella lilla pojken och den väldigt speciella lilla flickan, då blir det ju inte alltid tillsammans, allting tillsammans. I alla fall, när frågan ställdes svarade den speciella lilla pojken raskt att: Jag vill inte sova på soffan!

Så här är det: Nu får det vara slut, jag vill inte sova på soffan! Jag vill Holana, men jag gör det på ett lite annat sätt bara. Ett fint sätt, som nu. Det finaste är ändå att alla får Holana, på ett väldigt bra sätt. Det bästa sättet, som nu.

Vid ett senare tillfälle kom den väldigt speciella lilla pojken ilande och sa: jag vill sova med den väldigt speciella lilla flickan och kikade in i rummet där sängarna fortfarande stod ände i ände.


Comments(0)