Heja Holana!

Heja Holana!

Så här ser Holana ut när de är på promenad.

Om du vill träffa dem på riktigt så kan du skriva till dem och fråga. Det är lätt och trevligt. Prova heja snabel-a holana punkt se så får du se. Medan du väntar på svar kan du roa dig med att titta på Holanas hemsida.

Jo, den där gåstolen...

Sjukaste grejen! Posted by Calici 2008-02-25 19:44
Jag trodde att jag hade lämnat det publika ramlandet bakom mig, att det som hände i dungen i höstas var ett undantag. Det har faktiskt gått ganska bra att gå och cykla utan några större hemskheter i snart fem år nu, men nu är det något som har hänt. Kanske är det stjärnorna, kanske är det pastan eller kanske är det hjärnans regression till gymnasieåringens hjärna.

I min enfald trodde jag att det var slut på omkullknuffande av cyklister så att de ramlar nerför en bro. Jag trodde att det var slut på incyklande i plötsligt uppdykande, men ack så stillastående bilar och jag trodde att det var slut på spontanramlande på knäna på vårgrusigt övergångsställe framför stannande bil. Jag trodde helt enkelt att det var slut på ramlandet in public.

Det verkar som att jag trodde fel. Det började med fallet ner i lerpölen i dungen. Visserligen skedde detta en aningens undangömt av några träd, men inte långt från träden går en cykelväg där det cyklade människor. En cykelväg som sedan ledde till träffen i staden, där jag alltså gick och såg nerbajsad ut.

Idag fortsatte så ramlandet. I en föreläsningssal med ungefär totalt fyra trappsteg lyckades jag ramla nerför trappan och sätta mig på knä. Kan bara tänka mig hur kul det måste ha sett ut från andra sidan sittplatserna, när det helt plötsligt försvinner en person där bakom. Lite som en dockteater. Nu när jag inser att det har börjat igen, ramlandet, så blir jag lite orolig. Vart tog turen vägen?

Jag antar att fortsättning följer...


Comments(1)